(http://www.imdb.com/title/tt1296898/)

Director: James Keach

”Och de levde lyckliga i alla sina dagar”; ett citat som är ett genomgående avslut för sagor. Men livet är ingen saga, vilket de flesta vet. Ändå letar de flesta efter sin prince charming eller en prinsessa som förgyller tillvaron. Vad är det som gör att man, även om ingen vill erkänna, vill leva lyckliga i alla sina dagar. Kanske är det, det faktum att när man är gammal och väntar på den sista forever, att man kan titta tillbaka på sitt liv och känna att man uppnått något.

Väntan på ett lyckligt för alltid, väntan på ett olyckligt för alltid, väntan på ett liv för alltid eller väntan på det sista andetaget som varar för alltid. Waiting for forever är en film som berättar om en man som har inget men ändå har allt, vill ha sitt lyckliga för alltid. Det som får oss att göra galna saker när vi är kära är endorfiner som utsöndras i kroppen. Vi påverkas på samma sätt som när någon tar droger, men detta är kroppens naturliga drog som gör en lite smått eller mycket galen. Att vilja leva med någon för resten av livet kan vara ren galenhet bara det.

Rachel Bilson och Tom Sturridge som huvudrollerna i denna olyckligt lyckliga film.

Betyg:      

Varje dag utsätts vi för faror av olika slag, vissa är mer eller mindre allvarliga, men alla påverkar oss på ett negativt sätt. En sådan vanlig företeelse som solen kan ge oss många besvär i form av brännskador, röda utslag och cancer. Men jag ska inte argumentera mot solen, då det vore korkat. Jag anser att det som borde förbjudas är ett ämne som har påverkat människan länge och har en så beroende effekt att när man väl börjat med det inte kan sluta. Ämnet finns bland annat i många dagliga matvaror och även hudvårdsprodukter. Det finns i många former och det kallas divätemonoxid.

För er som inte vet vad divätemonoxid är kan jag berätta att det är ett ämne som är färglöst, luktlöst och smaklöst. Några tecken på överdosering av ämnet är överdriven urinering, illamående, kräkningar, samt överdriven svettning. Om man upptäcker ett beroende av divätemonoxid är det säkrast att ändå fortsätta intagandet av ämnet då upphörandet leder till en säker död. Det finns säkra fakta som bevisar att ämnet dödar tusentals människor varje år.

Divätemonoxid är med andra ord en samhällsfara, men trots detta gör regeringen ingenting åt det. Ytterligare sidor av ämnet är att det är den största beståndsdelen i surt regn, med andra ord en fara för miljön. Det bidrar också till växthuseffekten, vilket även detta påverkar miljön. Det är huvudorsaken till erosion av vårt landskap, finns i nästan alla floder och sjöar i världen samt att ämnet har hittats i den antarktiska isen. Vidare finns denna kemiska förening i många bekämpningsmedel som både trädgårdsintresserade och ”ohyrebekämpare” använder. Som om detta inte vore nog för att förbjuda ämnet, så finns det fler allvarliga konsekvenser.

Divätemonoxid är ofta orsaken till allvarliga strömavbrott, försämrar bromseffektiviteten på bilar, påskyndar rostning av metaller samt att det årligen kostar många miljarder dollar i form av förstörd egendom. Som ni kan se är divätemonoxid farligt för både miljön och samhället vilket borde räcka för att förbjuda ämnet, men inte ens det räcker. Ämnet är förutom en miljöfara och samhällsfara även en stor fara och risk för mänskligheten.

Divätemonoxid dyker upp i nästan alla bortskurna tumörer från cancersjuka, kan i sin gasform leda till allvarliga brännskador samt att av de tusentals människor som dör av ämnet årligen är orsaken att de flesta har inandats det. Det används dessutom i många former inom människo- och djurforskning.

Dessa tre övergripande farorna av ämnet; miljöfaran, samhällsfaran och människofaran är fortfarande inte tillräckligt för att få regeringen att ens reagera i en vädjan om förbud mot produktion, spridning eller användning av denna kemiska förening. Huvudorsaken till detta kan tänkas vara att om företag skulle sluta med konsumtionen av ämnet så skulle de gå i konkurs. Företag använder trots allt ämnet i viss produktion, som ett lösnings- och kylningsmedel och det används även i kärnkraftverk.

Vidare vill jag upplysa om att många amatör- och proffsidrottare ständigt använder divätemonoxid för att förbättra prestandan. Till skillnad från anabola steroider och liknande produkter som förbättrar prestandan, så har inte divätemonoxid fått samma dåliga uppmärksamhet då det bland annat inte upptäcks i efterhand genom urinprov. Det finns till och med biverkningar av ett för mycket intag av ämnet, vilket de flesta idrottare ignorerar.

Det sista och mest utbredda användningsområdet av ämnet divätemonoxid är inom den dagliga varuhandeln. Där används det allmänt till läskedrycker, till exempel Coca-cola och Fanta. Dessutom finns det i många andra vanliga matvaror och även hudvårdsprodukter som till exempel: juicer, konserveringsmedel i mat, schampo, rakkräm, deodorant och så vidare. Det finns dessutom också i hostmediciner och andra flytande läkemedel. Studier som har gjorts visar även att efter noggrann tvätt av mat och produkter som har förorenats av divätemonoxid fortfarande har spår av ämnet.

Att erkänna att man känner sig hotad av ämnet, besviken på regeringen eller rädd för att gå utanför dörren är inte bra! Ett barn, en liten pojke eller flicka, som så gärna vill ut och leka men får inte detta på grund av de risker som divätemonoxid utgör är inte bra! Är det verkligen bra att företag kastar divätemonoxid, utblandat med andra kemikalier, direkt ner i åar och sjöar? Det finns dock inget att göra åt det, då det fortfarande är lagligt.

Hur känns det att veta om denna kemiska förening som var och en i hela världen påverkas av på detta brutala sätt? Hur känns det att veta om att regeringen, som alla andra, vet om konsekvenserna men gör ingenting åt saken? Hur känns det att hela tiden utsättas för risken att drabbas av ett av de åtskilliga hot som ämnet utsätter oss alla för?

Den amerikanska forskaren, Nathan Zohner gjorde i USA en undersökning som visade att 86 procent av befolkningen stödjer ett förbjud av divätemonoxid. Patrick K. McCluskey tillsammans med Matthew Kulick, amerikanska forskare, utförde också en undersökning som visade att hela 90 procent av de deltagande var beredda att skriva på en namnlista för att förbjuda divätemonoxid i USA.

Vad ska man göra för att minska riskerna? Små mängder av ämnet inte är farligt så det är ingen panik om ni råkar komma i kontakt med det, det är i själva verket nästan omöjligt att undvika. Var däremot försiktig vid risk för ofrivillig inandning eller ofrivillig förtäring av ämnet. Få inte panik vid upptäckt av det, utan var helt enkelt försiktig och använd sunt förnuft. Jag anser att ett förbud mot divätemonoxid skulle minska farorna i samhället för alla levande människor på vår jord.

Förbjud divätemonoxid!

(http://www.imdb.com/title/tt1564367/)

Director: Dennis Dugan

Adam Sandler och Jennifer Aniston i en komedi överfylld av lögner och pinsamma stunder för flera av komedins medspelare. Nick Swardson och Brooklyn Decker spelar, i en resa de åker på till Hawaii, deras partners. Där får också Anistons karaktär, Katherine, besök av hennes ungdomsvän Palmer som spelas av den begåvade Nicole Kidman som i denna film fått en roll olik alla hennes andra så glamorösa roller. De som dock gjorde filmen till en säker 3:a var de två underbar unga skådespelarna Bailee Madison och Griffin Gluck; spelandes Katherines barn, förhandlande ungar med underbara personligheter. Utan deras medverkan hade det blivit en 2:a, där inte ens Kidmans excellenta talang kunde räddat filmen.

Vad filmen handlar om, med det svenska namnet Min låtsasfru, är plastikdoktorn Danny som övertalar sin assistent att låtsas vara hans fru som han är på väg att skiljas från för att lyckas med sin nuvarande flickvän. Allt ihopkokat med både pinsam och bra komedi tillsammans med romantik.

Betyg:   

Rekommendation: Värd att titta på, men inte mer än en gång. Gör det dessutom tillsammans med någon, för då blir det roligare.

Hej!

Ny blogg, nya ämnen att diskutera. Min blogg kommer mestadels innehålla texter där jag skriver om olika saker och ting (alltså inte varenda detalj om vad jag har gjort under dagen, utan riktiga texter). Exempel är recensioner på filmer, allmäna texter (både från skolan och fritiden), dikter, kåserier och dylikt. Kan dock hända att jag slänger in något roligt och intressant jag har sett under dagen också (om det någonsin händer vill säga). Även citeringar från författare och andra skridenter lär förekomma (för vem ska jag annars få min inspiration från). Vem vet om det råkar slinka in en bild någon gång ibland också (ögonen måste ju få lite specialträning ibland också, så hjärnan kan få vila lite). Hoppas det kan locka era ögon och hjärna.

/Emma